Succé
Dagen var toppen och det blev en succé på orienteringen. Jag sprang med Jonathan i min klass och det gick tokigt bra.
Vi fick fyra kontroller av åtta på den svåraste banan men tog hela sju stycken. Så just nu känner jag mig ganska lycklig. :D
Efter det sprang vi tillbaka från fagerskogen till lunchen och idag blev vi bjudna på tacos. Muuums..
Sen fortsatte dagen som vanligt och de sista två timmarna hade vi tema. Då var jag trött som bara den, så istället för att sitta och skriva manus till en mordpjäs så satt jag och pratade med en av våra nya elever i klassen som kommer från irak. Han har varit här i Sverige i ett halvår och kan redan flytande svenska. Han tycker att Sverige är underbart för att man slipper se folk bli skjutna på gatan varje dag, och för att man slipper oroa sig för minor när man bara vill gå ut och gå. Usch, säger jag bara, det är liksom deras vardag... Han saknar sin familj jättemycket, men han pratar med dom på telefon då och då. Han säger att han vill ta hit dom och kunna ha dom här och leva ett bra liv i Sverige. Jag önskar att jag kunde få det så, han och alla andra barn förtjänar det mer än någonsin. Hur som helst så lärde han mig lite kurdiska. Det är bara ett så vacker språk, men tokigt svårt att förstå hur dom kan skriva så.
Nu ska jag kolla lite på tv, men jag lär ju skriva mer eftersom jag ska vara uppe hela natten...
Hejsvejs på ett tag
Vi fick fyra kontroller av åtta på den svåraste banan men tog hela sju stycken. Så just nu känner jag mig ganska lycklig. :D
Efter det sprang vi tillbaka från fagerskogen till lunchen och idag blev vi bjudna på tacos. Muuums..
Sen fortsatte dagen som vanligt och de sista två timmarna hade vi tema. Då var jag trött som bara den, så istället för att sitta och skriva manus till en mordpjäs så satt jag och pratade med en av våra nya elever i klassen som kommer från irak. Han har varit här i Sverige i ett halvår och kan redan flytande svenska. Han tycker att Sverige är underbart för att man slipper se folk bli skjutna på gatan varje dag, och för att man slipper oroa sig för minor när man bara vill gå ut och gå. Usch, säger jag bara, det är liksom deras vardag... Han saknar sin familj jättemycket, men han pratar med dom på telefon då och då. Han säger att han vill ta hit dom och kunna ha dom här och leva ett bra liv i Sverige. Jag önskar att jag kunde få det så, han och alla andra barn förtjänar det mer än någonsin. Hur som helst så lärde han mig lite kurdiska. Det är bara ett så vacker språk, men tokigt svårt att förstå hur dom kan skriva så.
Nu ska jag kolla lite på tv, men jag lär ju skriva mer eftersom jag ska vara uppe hela natten...
Hejsvejs på ett tag
Kommentarer
Trackback
